Eftersom det är ohållbart i längden med avgasrör i lampsladdar så har Felician fått åka till bildoktorn. Min bildoktor heter dock Benny och inte Bosse.

Det var sista gången på vår kurs idag, tråkigt. Fast kanske lika bra det för idag var vi nog de mest obegåvade eleverna som vår fröken haft på länge. Jag trasslade till det, blev osäker och Luma blev förvirrad och satt på rumpan och rörde sig inte ur fläcken. Elsa hade en liknande dag. När Emelie skickade henne över hindret bestämde sig Elsa plötsligt för att fortsätta fram till oss när hon ändå hade farten uppe. Luma var ju inte sen att hänga på. Så två racergårdisar for helt plötsligt runt i 190 på lydnadsplanen.. Fröken undrade lite vad som hände borta i "den danska hörnan". Emelie och jag var trötta och bara skrattade, vad ska men göra.
Jaja, vi samlade ihop oss och fortsatte med uppgifterna på ganska gott humör.
Idag pratade fröken Karin om vikten av att kunna kedja ihop flera moment, att hunden inte förväntar sig att den skall ha godis efter precis varje litet rätt utfört betende, utan kanske en större belöning efter 2-3-4 betenden/moment istället.
Vi pratade också om vikten att börja föra in tävlingsmässiga belöningar..
I brukset är de tydligen lite mer överseende än i lydnaden. I lydnaden så är det ganska "små" utspel man kan göra med sin hund. Men som fröken sa, hellre att få ett avdrag på helheten och leka/spela upp hunden mellan momenten och ha en hund som tycker att det är kul, än tvärtom. Jag håller med. Alla hundar är ju olika, men jag kan tänka mig att Luma behöver lite mer pepp mellan momenten än bara en "dunk i ryggen"..
Nu blir det egenträning för oss fram till april ungefär....

















